Äntligen isläge.

Det är fredag den 25 mars 2011 och Anders Kron och undertecknad bestämmer självsvåldligt att nu kör vi årets andra organiserade tur, det må bära eller brista och i värsta fall får vi väl ta en fika hos Systrarna Delselius i Grisslinge om isläget och vädret inte håller med oss om lämpligheten att köra. Så slutade förra årets sista tur och det var i sig trevligt, men lite mer åkning hade suttit ännu bättre än bara en halvtimmas körning och axel ur led.

Anders och jag snackades vid på lördagen uppe på Body Joy mellan några pass och där vi båda går och tränar, med ålderns rätt, för att stärka våra ryggmuskler och andra muskler i vila för skridskoåkning. Vi kom överens att nu kör vi även om det bara blir vi två. Anders hade redan läst in ett meddelande på svararen så det var inget att be för.

Äntligen söndag morgon, sommartid och strålande sol när hustru Pia drog upp persiennen i sovrummet och meddelade att nu är det bara upp och hoppa, äggmackorna klara, termosen påfylld med varmvatten för kaffe eller te. Yes, ut i Friggan och in med den färdigpackade ryggsäcken och ner med skaffning, SL-biljett i fickan om vi av någon anledning skulle hamna i Dalarö, Nynäshamn eller were ever. Det var som i lumpen, förbered er på värsta läge så kommer ni alltid hem.

Väl i Grisslinge står Anders och är väl förberedd och vi konstaterar att, ja då blir det väl bara vi två då. Men icke, Erik Orling från Värmdö och Haghulta dyker upp och nu är vi tre entusiaster som ser fram emot dagen. Fem över tio drar vi iväg på lite bullig is och med vissa överispartier samt rätt stark motvind rätt i näbben. Efter några hundra meter tappar undertecknad vänsterskridskon men lyckas stå på benen, hade bara varit lite oförsiktig och inte spänt hälspännet ordentligt.

Ner mot Återlögafjärden på Lagnöström med solen i ansiktet, blankis och vinden i ryggen. Vi stannar ett par gånger och bara konstaterar att det här är ju inte sant och dessutom inte en människa ute på isarna, vi har hela skärgårn, i alla fall Värmdös, för oss själva. Vid Lagnöskaten är det bara att knalla över till Återlöga för att fortsätta mot Strömma.

Vi beslutar att åka över Malma och Vombfjärden och utnyttja våra SL-biljetter tillbaka till Grisslinge. Vid Västergårdsholmen, salig Bosses favoritfikaplats, träffar vi på en ensam fiskare som dragit upp några abborrar. Vi kör vidare och knallar över till Vomfjärden och beslutar att ta fikapaus vid Breviksfjärden.

När fikapausen är slut träffar vi på två, kanske inte helt idiotsäkra åkare som frågar lite över isval och som vi försöker hjälpa. Vi kör vidare på Breviksfjärden ut mot Bullandö. Helt otroligt isläge och med en vind i ryggen så att vi knappt behöver ta ett skär utan bara parera med pikarna/stavarna. Efter överläggning beslutar vi att försöka ta oss hem till Pia och mig i Seglarbyn för en schysst avslutningsfika. Vi, och genom Anders förträffliga iskunskaper, tar oss in i Bullandö Marinas hamn och längst in i viken mot Pias och min kåk och knallar femti meter upp för den väntande fikan. Det är andra gången Anders och jag lyckats med den bedriften. Känslan av att få åka hem på skridskor är obetalbar och lär sitta länge på näthinnan som en oförglömlig dag.

Tack Anders och Erik för en fantastisk skridskodag!

Janne "Plåt-Niklas" Fjellström

(1) Startklara på Grisslingen.

(2) Se upp för råkar.

(3) Nu börjar medvinden.

(4)

(5) Anders stannar och njuter av solen.

(6) Vägval?

(7)

(8) Dags för en kortare promenad.

(9)

(10) Bullandö i sikte!

(11)

(12) Förbi alla bryggor på Bullandö Marina!

(13) Seglarbyn i sikte!

(14)

(15) Vi har gått i mål!

( Tack för en utförlig turrapport!)