Tio kulturintresserade vandrare samlades vid Neglinge station på söndagsförmiddagen den 2 oktober 2011 för att under Johan Aspfors kunniga ledning gå en runda genom Neglinge till Skogsö och platsen för rysshärjningarna 1719. Här följer en redogörelse för vår vandring i ord och bild av Johan och Torsten.

Kerstin Törnvall

Neglinge stationssamhälle:
Johan berättar inledningsvis om Neglinge stationssamhälle som vuxit upp kring Saltsjöbanans bangård med lok- och vagnsverkstäder. Ett samhälle uppstod runt omkring med bostäder för personal i järnvägen och för de som arbetade i de olika serviceinrättningar som kom till för villastaden Saltsjöbadens behov. Neglinges ursprung är skärgårdsbyn Neglinge, omnämnd i medeltida källor. En av byns gårdar finns bevarad nära Saltsjöbadens IP vid infarten till Neglinge.

Neglingeskolan och Odenvägen:
Skolans trädel uppges vara flyttad från Stockholmsutställningen 1897 där den var utställd som mönsterbyggnad för skolor på landsbygden. Järnvägsbolaget hade skänkt tomten till skolbygget. Stationssamhället vid Neglinge med sina barnrika familjer hade tidigt behov av en egen skola. Skolan byggdes ut 1912 med en större putsad del mot Odenvägen som samtidigt bebyggdes med villabebyggelse i nationalromantisk stil.

Kulturlandskap vid Skutviken:
Efter att ha passerat Neglinges och Igelbodas villaområden kommer man via Knaggelbacken in i Skogsö naturreservat. Efter en stund öppnar sig skogen och ett litet kulturlandskap tonar fram. Stora ekar minner om äldre tiders markhävd. Markerna ansluter till Skutviken och det torp som legat där. En kälkbacke finns även i anslutning till ängen.

Skutviken:
Vid Lännerstasundets strand samlas vi för att höra Johan berätta om Skutuddens torp som funnits här sedan åtminstone 1690-talet, då omnämnt som fiskartorp.

Skutvikens småbåtsvarv: Närheten till farleden via Stäket och Lännerstasundet skapade goda förutsättningar för ett fritidsbåtsvarv vid Skutviken under 1900-talets första årtionden. Namnet Skutviken har flerhundraåriga anor, minner troligen om att den skyddade viken har fungerat som en naturhamn för skutor som väntat på bättre vindförhållanden.

Skutuddstorpet:
Torpstugans timmer har daterats till 1700-talets mitt, även en bod av kubb har bevarats samt en liten mindre strandnära stuga från 1800-talets första del.

Ek vid en av Skutuddstorpets byggnader:
Skutudden har ett kulturlandskap i miniatyr med bl a ålderstigna ekar. En mycket grov ek har nästan vuxit ihop med en av Skutuddstorpets bodar.

Praktticka:
En stor ticka på en av ekarna vid Skutuddstorpet vittnar om hög ålder på trädet.

Ekorn:
Torpet Ekorn (Ekhorn) var förr ett av skärgårdsbornas rastställen utmed sjöleden via Skogsö-Stäket. Vintertid har isen svårt att lägga sig i Stäket och man var därför tvungen att ta sig över Skogsö via edet vid Ekorn. Stugan är från 1700-talets slut och är idag privatbostad.

Saltsjöbadens kyrkogård:
Saltsjöbadens kyrkogård ligger naturskönt på Skogsö, anlagd som en skogskyrkogård 1921 alldeles vid Stäkets strand. Ett litet kapell härrör från samma år. Arkitekt till både kyrkogården och kapellet var Erik Bülow Hübe. Saltsjöbaden hade blivit en egen församling 1913, men där kyrkan byggdes vid Neglingevikens bergiga strand var förutsättningarna för att anlägga en kyrkogård inte så goda. En 1700-talsskans har bevarats på kyrkogården som ett minne av de försvarsansträngningar som gjorts vid den urgamla södra farleden till Stockholm. Gravarna på kyrkogården kan berätta om bygdens liv, bl a är den kände båtbyggaren August Plym gravlagd här. Plyms småbåtsvarv låg i Neglinge, intill Skogsö.

Tullvaktsstuga:
Gustavsbergsbolagets tullvaktsstuga vid Knapens hål är en liten 1870-talsbyggnad med snickarglädje och en skorsten av chamottetegel från Gustavsbergs porslinsfabrik. Gustavsbergsbolaget hade ett ångbåtsrederi och hade därmed ett starkt intresse av att hålla farleden i Stäket i ett farbart skick. Tullavgiften gick till muddrings- och underhållsarbeten.

Skogsömonumentet:
1905 restes monumentet över den sammandrabbning som skedde mellan svenska och ryska styrkor på Skogsö 13 augusti 1719. Det ligger väl synligt på ett berg ovanför Skogsös ångbåtsbrygga, men kanonerna är riktade mot Stockholm!

Knapens hål:
Utsikt från monumentberget, som blev vår lunchplats, mot Knapens hål, ett av Stäkets smalare passager. Den är uppkallad efter kronans tulltjänsteman Olof Knaap, som verkade här till 1710 då en pestsmittad skuta från Estland smittade honom dödligt. Förutom kronan tog även Boo gårds ägare avgift i sundet för att kunna muddra och underhålla leden. Från 1850-talet till 1945 var det Gustavsbergsbolaget som skötte underhållet. Bolaget hade därmed också rätten att ta in avgift från större fartyg. Tullvaktsstugan från 1878 syns till vänster.

Boo gamla kyrkogård:
Innan Boos nuvarande kyrka byggdes vid Värmdövägen hade Boo-borna sin kyrkogård på Skogsö! Kistorna fick föras över Stäket via roddbåt. Ett kapell hade byggts på Boo-sidan av Stäket på 1630-talet, varefter en befintlig sjömanskyrkogård på Kyrkogårdsudden på Skogsö fick börja tjänstgöra som församlingens kyrkogård. Här begravdes 177 personer under pestepidemin 1710 och troligen även stupade från slaget på Skogsö 1719. Kyrkogården tjänade även gårdarna på andra sidan Baggensfjärden, bl a begravdes Ingaröbor här innan Ingarö fick eget kapell 1792.

Baggensfjärden i sikte:
Utsikt från Boo gamla kyrkogård mot Baggensfjärden. Det vita huset är Graninge stiftsgård.

Petter Gottberg:
En minnesskylt över strandrövaren och mördaren Petter Gottberg (1762-1831) från Gotska Sandön talar om att han ligger begravd på Boo gamla kyrkogård.

Boo gård:
Huvudbyggnaden på Boo gård syns väl från Kyrkogårdsudden på Skogsö. Huset byggdes upp strax efter rysshärjningarna 1719. I badviken hittades 2010 ett båtvrak från slutet av 1600-talet, vilket visar att gårdens hamnplats legat på platsen. Rester av en brygganläggning hittades samtidigt, daterad till sent 1500-tal! Boo blev herrgård på 1500-talet, men gården har funnits sedan vikingatiden. Det strategiska läget vid Stäkets östra inlopp i kombination med fynd av ett runstensfragment samt den ansenliga mängden av järnåldersgravar tyder på att gården haft en viktig roll redan för 1000 år sedan.

Boo fiskeläge:
I likhet med Skutudden på Skogsö fanns det ett fiskartorp på Boo-sidan av Stäket. Sjöbod och torpstuga syns väl från Kyrkogårdsudden på Skogsö. Torpet fanns redan vid 1700-talets början. Baggensfjärden var förr känd för ett gott strömmingsfiske.

Boo gårds ”tullhus”:
De s k tullhusen vid ångbåtsbryggan till Boo gård har aldrig varit tullstugor, men en av dem fungerade som likbod för Boo gamla kyrkogård på Skogsö.

Villaområde på östra Skogsö:
Skogsös östra strand präglas av pampig villabebyggelse från 1900-talets början.

Skogsö gammelgård: Skogsö gård omnämns redan i källor från 1400-talet. Närvaron av vikingatida gravar på Skogsö kan tyda på att gården har ett ännu äldre ursprung. Gårdsbebyggelsen låg ursprungligen mitt på Skogsö, vid en numera uppgrundad vik av Stäket. Någon gång efter rysshärjningarna 1719, då gården brändes ner, flyttades bebyggelsen till en vik av Baggensfjärden på halvöns östra sida. Denna fastighet kallas idag för Skogsö gammelgård. Den äldsta stugan är en låg panelad timmerbyggnad från 1800-talets början.

Utsikt mot Beatelund och Ingarö:
Johan beskriver utsikten över Baggensfjärden från en klippa på Skogsö, bl a ser man parken som tillhör Beatelunds säteri. Vid stranden har påträffats fynd från slaget vid Stäket 1719 som tyder på att de ryska trupperna landsteg här för att över Skogsö försöka kringgå Stäkets befästningar. Motstånd möttes dock på ängarna nära Skogsö gård, inte långt från Skutudden. Målet var huvudstaden som ryssarna avsåg bränna ner för att kunna uppnå ett fredslut i det stora nordiska kriget som hade pågått sedan 1700.

Kabelschakt:
Svenska Kraftnät gräver Värmdös elkabel över Skogsö. Grävningsarbetet har föregåtts av arkeologiska undersökningar p g a att kabeln dras över 1719 års slagfält.

Slagfältet på Skogsö:
På två bösskotts längd från de forna svenska försvarslinjerna står vi i det vackra kulturlandskapet mitt på Skogsö som rymmer hemska minnen från 1719 då flera hundra människor miste livet på ängarna. Här mötte ryska soldater från tsar Peters galärflotta motstånd från svenska trupper. Händelsen hade föregåtts av ett härjnings- och plundringståg i skärgården som drabbade civilbefolkningen hårt. Målet var Stockholm, men efter att ha stridit en hel dag på Skogsö återupptog de numerärt överlägsna ryssarna inte framryckningen och Stockholm räddades. Två år senare slöts fred mellan Sverige och Ryssland. Arkeologiska fynd vittnar om en segdragen eldstrid, med mängder av fynd av bösskulor, olika projektiler och uniformsdetaljer.